Grundtext

Namnet tolkas i Apg 4:36 med υἱὸς παρακλήσεως: ”Tröstens son” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, NT 2026, Apg 4:36), ”förmanaren” (1917, Apg 4:36) och ”Hugswalelsens son” (1703, Apg 4:36). Bibel 2000 påpekar i not att namnet knappast kan betyda så och att tolkningen passar bättre till Manaen (Apg 13:1), medan Folkbibeln 2015 i not förklarar det som ”profetians son” (Apg 4:36). Efter Saulus omvändelse förde han honom till apostlarna (Apg 9:27). Församlingen i Jerusalem sände honom till Antiochia (Apg 11:22), och därifrån sändes han och Saulus med gåvan till de äldste i Jerusalem (Apg 11:30; 12:25). I Antiochia räknas han bland profeterna och lärarna, och Anden avskiljer honom och Saulus för uppdraget (Apg 13:1–2). I Apg 14:14 kallas båda apostlar, och i Lystra tar folket honom för Zeus (Apg 14:12). I början står hans namn före Saulus (Apg 11:30; 13:2, 7), därefter oftast efter Paulus (Apg 13:43, 46, 50). Han deltar i mötet i Jerusalem (Apg 15:2, 12, 22, 25) men skiljs från Paulus när han vill ta med Markus (Apg 15:37–39). Paulus nämner honom som medarbetare som också försörjde sig själv (1 Kor 9:6) och som följeslagare till Jerusalem (Gal 2:1, 9), men också att han drogs med i hyckleriet i Antiochia (Gal 2:13). Enligt Kol 4:10 var Markus hans kusin. 1703 böjer namnet på latin (”Barnabam”, ”Barnabe”, ”Barnaba”).

Exempel: Barnabas Apg 4:36