person som hör till någons hushåll eller familj; i NT bara i plural
husfolk — Matt 10:25, 36
Mer om betydelsen
I Matt 10:25 om lärjungarna som husfolk till husbonden som kallas Beelsebul; där skriver Folkbibeln ”tjänare” (Folkbibeln, Matt 10:25), efter tjänaren och herren tidigare i versen. I Matt 10:36, efter Mika 7:6, om de närmaste som blir fiender: ”sina egna” (Folkbibeln 98, Matt 10:36) och ”sin familj” (Folkbibeln 2015, Matt 10:36).
Svenska översättningars val (2 belägg)
| husfolk | tjänare | de egna | familj | övriga | |
|---|---|---|---|---|---|
| 1703 | 2 | ||||
| 1917 | 2 | ||||
| NT 81 | 2 | ||||
| B2000 | 2 | ||||
| SFB 98 | 1 | 1 | |||
| SFB 15 | 1 | 1 | |||
| NT 2026 | 2 | ||||
| STB* | 2 |
Exempel: husfolk Matt 10:25
Alla ställen
Citera (SBL)
Fotnot: Rikard Roitto, Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet (2026), s.v. ”οἰκιακός”, https://grundtext.se/ord/oikiakos.
Litteraturlista: Roitto, Rikard. Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet. 2026. https://grundtext.se.