1yttersta gräns för ett område; i plural om jordens eller världens yttersta delar
yttersta gräns, ände — Matt 12:42; Luk 11:31; Rom 10:18
Svenska översättningars val (3 belägg)
| yttersta gräns | ände | ända | övriga | |
|---|---|---|---|---|
| 1703 | 1 | 2 | ||
| 1917 | 1 | 2 | ||
| NT 81 | 2 | 1 | ||
| B2000 | 2 | 1 | ||
| SFB 98 | 2 | 1 | ||
| SFB 15 | 3 | |||
| NT 2026 | 3 | |||
| STB* | 3 |
Exempel: yttersta gräns Matt 12:42 · ände Matt 12:42
Alla ställen
2slutpunkt som avslutar ett förlopp
slut — Hebr 6:16
Mer om betydelsen
Om eden som gör slut på varje tvist (Hebr 6:16): ”gör slut på” (Folkbibeln, NT 2026). NT 81 och Bibel 2000 skriver om med ett verb, ”tystar”, och 1703 och 1917 har ”ände”.
Svenska översättningars val (1 belägg)
| slut | ände | tysta | övriga | |
|---|---|---|---|---|
| 1703 | 1 | |||
| 1917 | 1 | |||
| NT 81 | 1 | |||
| B2000 | 1 | |||
| SFB 98 | 1 | |||
| SFB 15 | 1 | |||
| NT 2026 | 1 | |||
| STB* | 1 |
Alla ställen
Citera (SBL)
Fotnot: Rikard Roitto, Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet (2026), s.v. ”πέρας”, https://grundtext.se/ord/peras.
Litteraturlista: Roitto, Rikard. Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet. 2026. https://grundtext.se.