Ἐλαμείτης -ου, ὁ
person från Elam, ett forntida land öster om nedre Tigris vid Persiska viken, i nuvarande sydvästra Iran
Folknamn
elamit — Apg 2:9
Mer om betydelsen
Bara i förteckningen över folken vid pingsten, Πάρθοι καὶ Μῆδοι καὶ Ἐλαμῖται ’parther, meder och elamiter’ (Apg 2:9). Elam var ett gammalt rike som sedan länge hade gått upp i större riken, och namnet är känt från GT (1 Mos 10:22; Jes 11:11). Här anger det varifrån en del av de judar och proselyter som var i Jerusalem kom, långt österut.
Svenska översättningars val (1 belägg)
| elamit | övriga | |
|---|---|---|
| 1703 | 1 | |
| 1917 | 1 | |
| NT 81 | 1 | |
| B2000 | 1 | |
| SFB 98 | 1 | |
| SFB 15 | 1 | |
| NT 2026 | 1 | |
| STB* | 1 |
Alla ställen
Apg 2:9
Πάρθοι καὶ Μῆδοι καὶ Ἐλαμῖται, καὶ οἱ κατοικοῦντες τὴν Μεσοποταμίαν, Ἰουδαίαν τε καὶ Καππαδοκίαν, Πόντον καὶ τὴν Ἀσίαν,
1917: Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,
ord1703: elamit · 1917: elamit · NT 81: elamit · B2000: elamit · SFB 98: elamit · SFB 15: elamit · NT 2026: elamit · STB*: elamit
Citera (SBL)
Fotnot: Rikard Roitto, Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet (2026), s.v. ”Ἐλαμείτης”, https://grundtext.se/ord/elamites.
Litteraturlista: Roitto, Rikard. Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet. 2026. https://grundtext.se.