Grundtext

Om Guds löften, med det som lovas i ackusativ eller relativ bisats och mottagaren i dativ: τὸν στέφανον τῆς ζωῆς, ὃν ἐπηγγείλατο τοῖς ἀγαπῶσιν αὐτόν ’livets segerkrans, som han har lovat dem som älskar honom’ (Jak 1:12), och med infinitiv i Apg 7:5. Abraham var övertygad om att Gud kunde göra det han hade lovat (Rom 4:21). I Hebreerbrevet, där löftet till Abraham och Guds trofasthet står i centrum, skriver 1917 och de moderna översättningarna ”gav löftet” (Hebr 6:13), och på samma sätt i Hebr 10:23 och 11:11. I Tit 1:2 skriver 1917 och de moderna översättningarna ”utlovat”. Om människor i Mark 14:11, där översteprästerna lovar Judas pengar, och i 2 Petr 2:19, där villolärarna lovar frihet: ”utlovar” (NT 81, Bibel 2000, NT 2026), ”lovar” (Folkbibeln). I Gal 3:19, τὸ σπέρμα ᾧ ἐπήγγελται ’avkomman som löftet gällde’, gör översättningarna verbet till substantiv: ”hade fått löftet” (NT 81, Bibel 2000, NT 2026), ”löftet gällde” (Folkbibeln).

I 1 Tim 2:10 och 6:21 skriver 1703 ”bewisa” och ”föregifwa”, 1917 ”vilja räknas för” och ”föregiva”.

Exempel: lova Rom 4:21 · ge löfte Hebr 6:13 · utlova 2 Petr 2:19 · bekänna sig till 1 Tim 6:21