Grundtext

Hos Paulus och i Hebreerbrevet särskilt om löftet till Abraham och hans avkomma, som gäller genom tron och inte genom lagen (Rom 4:13–20; Gal 3:16–18; Hebr 6:13–17). De som tillhör det är τέκνα τῆς ἐπαγγελίας ’löftets barn’ (Rom 9:8; Gal 4:28). I plural om Guds löften till Israel (Rom 9:4; 15:8). Hos Lukas om löftet om Anden (Luk 24:49; Apg 1:4; 2:33, 39). Ofta står ordet för det som har lovats, särskilt med verb som ’få’ och ’ta emot’: ἐπέτυχεν τῆς ἐπαγγελίας, ”fick … vad Gud hade lovat” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, Hebr 6:15), ”fick så det som hade utlovats” (NT 2026, Hebr 6:15); jfr Hebr 10:36; 11:13, 39. Om γῆ τῆς ἐπαγγελίας ’löftets land’ skriver 1917, NT 81, Bibel 2000 och Folkbibeln 98 ”det utlovade landet” och NT 2026 ”löftets land” (Hebr 11:9).

Exempel: det som utlovats Luk 24:49 · det som lovats Luk 24:49 · det som någon har lovat Apg 1:4 · det som någon har utlovat Apg 1:4 · löfte Apg 2:33 · utlovad Apg 2:33 · det som Gud har lovat Apg 26:6 · det utlovade Gal 3:22 · det som är utlovat Gal 3:22 · det som har utlovats Hebr 6:15 · det som någon har blivit lovad Hebr 11:13

Bara i Apg 23:21, där de sammansvurna väntar på τὴν ἀπὸ σοῦ ἐπαγγελίαν ’ditt samtycke’. Alla moderna översättningar gör substantivet till ett verb: ”svara ja” (NT 81, Bibel 2000), ”säga ja” (Folkbibeln) och ”bevilja” (1917, NT 2026).

Exempel: bevilja Apg 23:21 · svara ja Apg 23:21 · säga ja Apg 23:21