Av καλέω, ’kalla’, och ἐπί. I aktiv och passiv betyder ordet att ge någon ett tillnamn eller kalla någon något, oftast i particip: ’Simon som kallas Petrus’. I medium betyder det att ropa på Gud eller Herren och i Apostlagärningarna att vädja till kejsaren. 1917 och de moderna översättningarna skriver ”kallas”, ”åkalla” och ”vädja”.
1ge någon ett tillnamn eller kalla någon något; (pass.) kallas, ha som tillnamn
kallas — Apg 10:18; 12:12; Hebr 11:16
Eniga på ett ställe: kalla för (Matt 10:25)
Mer om betydelsen
Oftast i passiv particip före ett tillnamn: Σίμων ὁ ἐπικαλούμενος Πέτρος ’Simon som kallas Petrus’ (Apg 10:18; jfr 10:5, 32; 11:13), och om Johannes Markus (Apg 12:12, 25). Om Josef Barsabbas skriver 1917 ”hade tillnamnet” (Apg 1:23). I aktiv med dubbel ackusativ, τὸν οἰκοδεσπότην Βεελζεβοὺλ ἐπεκάλεσαν ’de har kallat husbonden Beelsebul’ (Matt 10:25), där 1917 och de moderna översättningarna skriver ”kallat … för Beelsebul”. Med Gud som subjekt i Hebr 11:16: Gud skäms inte för att kallas deras Gud. Där vänder NT 81 och Bibel 2000 på satsen: ”de får kalla honom sin Gud”.
Svenska översättningars val (13 belägg)
| kallas | kalla | kalla för | nämna | utropa | uttala | vedernamn | vara nämnd | ha tillnamn | uppkalla efter | övriga | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1703 | 8 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||
| 1917 | 8 | 1 | 1 | 1 | 1 | ||||||
| NT 81 | 7 | 2 | 1 | 1 | 1 | ||||||
| B2000 | 7 | 2 | 1 | 1 | 1 | ||||||
| SFB 98 | 8 | 1 | 1 | 2 | |||||||
| SFB 15 | 8 | 2 | 1 | 1 | 1 | ||||||
| NT 2026 | 9 | 1 | 2 | ||||||||
| STB* | 8 | 1 | 1 | åkalla 3 |
Exempel: kalla för Matt 10:25 · kallas Apg 1:23 · kalla Apg 4:36 · utropa Apg 15:17 · nämna Apg 15:17 · uttala Jak 2:7
Alla ställen
2(med.) ropa på Gud eller Herren i bön, särskilt om hjälp och räddning; även kalla Gud till vittne
åkalla — Apg 2:21; Rom 10:12; 2 Tim 2:22
Mer om betydelsen
Oftast med ’Herrens namn’ som objekt: πᾶς ὃς ἂν ἐπικαλέσηται τὸ ὄνομα κυρίου ’var och en som åkallar Herrens namn’ (Apg 2:21; Rom 10:13), ett citat ur Joel. Substantiverat particip, οἱ ἐπικαλούμενοι ’de som åkallar’, betecknar de troende (Apg 9:14, 21; 1 Kor 1:2; 2 Tim 2:22). Om Stefanus, som åkallar Herren när han stenas (Apg 7:59), skriver Folkbibeln ”bad”. I 1 Petr 1:17, εἰ πατέρα ἐπικαλεῖσθε ’om ni åkallar honom som Fader’, skriver SFB 98 ”ropar” och SFB 15 ”kallar”. I 2 Kor 1:23 kallar Paulus Gud till vittne: 1917 skriver ”kallar Gud till vittne”, Bibel 2000, Folkbibeln och NT 2026 ”tar Gud till vittne”.
Svenska översättningars val (12 belägg)
| åkalla | ta till | kalla till | be | ropa | övriga | |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1703 | 11 | 1 | ||||
| 1917 | 11 | 1 | ||||
| NT 81 | 11 | 1 | ||||
| B2000 | 11 | 1 | ||||
| SFB 98 | 9 | 1 | 1 | 1 | ||
| SFB 15 | 9 | 1 | 1 | |||
| NT 2026 | 11 | 1 | ||||
| STB* | 12 |
Exempel: åkalla Apg 2:21 · be Apg 7:59 · ta till 2 Kor 1:23 · ropa 1 Petr 1:17
Alla ställen
3(med.) vända sig till en högre domare, i NT kejsaren, för att få sin rättssak prövad
Mer om betydelsen
Bara om Paulus, som begär att hans sak ska prövas av kejsaren i Rom (Apg 25–28): Καίσαρα ἐπικαλοῦμαι ’jag vädjar till kejsaren’ (Apg 25:11). Kejsaren står i ackusativ. I Apg 25:21 skriver NT 81, Bibel 2000 och Folkbibeln ”yrkade på”.
Svenska översättningars val (6 belägg)
| vädja | yrka | ha skottsmål | övriga | |
|---|---|---|---|---|
| 1703 | 5 | 1 | ||
| 1917 | 6 | |||
| NT 81 | 5 | 1 | ||
| B2000 | 5 | 1 | ||
| SFB 98 | 5 | 1 | ||
| SFB 15 | 5 | 1 | ||
| NT 2026 | 6 | |||
| STB* | åkalla 6 |
Alla ställen
Citera (SBL)
Fotnot: Rikard Roitto, Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet (2026), s.v. ”ἐπικαλέω”, https://grundtext.se/ord/epikaleo.
Litteraturlista: Roitto, Rikard. Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet. 2026. https://grundtext.se.