Possessivt pronomen till ἡμεῖς, ’vi’: ’vår, vårt, våra’. Det är mycket mindre vanligt än genitiven ἡμῶν och står i NT alltid med bestämd artikel, i attributiv ställning eller substantiverat, ofta med eftertryck. 1917 och de moderna översättningarna skriver nästan genomgående ”vår”, ”vårt” eller ”våra”.
anger att något tillhör eller hör samman med talaren och dem som talaren räknar sig till, ofta med eftertryck; substantiverat ’de som hör till oss’
vår — Apg 2:11; 2 Tim 4:15
Mer om betydelsen
Eftertrycket syns i ταῖς ἡμετέραις γλώσσαις ’på våra egna språk’ (Apg 2:11), där 1917 och de moderna översättningarna lägger till ”egna” eller ”eget”. Vilka som avses avgör sammanhanget: Paulus och de andra judarna i τῆς ἡμετέρας θρησκείας ’vår gudsdyrkan’ (Apg 26:5), Paulus och hans medarbetare i τοῖς ἡμετέροις λόγοις ’vår förkunnelse’ (2 Tim 4:15), och de troende i Rom 15:4 och 1 Joh 2:2, οὐ περὶ τῶν ἡμετέρων δὲ μόνον ’och inte bara för våra’. Substantiverat avser οἱ ἡμέτεροι ’de våra’ de kristna på Kreta (Tit 3:14), där 1917 skriver ”våra bröder”. Ibland bygger översättningarna om med personligt pronomen: εἰς τὴν ἡμετέραν διδασκαλίαν ’till vår undervisning’ (Rom 15:4) blir ”för att undervisa oss” (NT 81, Bibel 2000, Rom 15:4) och ”till undervisning för oss” (NT 2026, Rom 15:4), och i 1 Joh 1:3 skriver NT 2026 ”vi som har gemenskap med Fadern”.
Svenska översättningars val (7 belägg)
| vår | vi | de våra | övriga | |
|---|---|---|---|---|
| 1703 | 5 | 1 | 1 | |
| 1917 | 5 | 2 | ||
| NT 81 | 5 | 1 | 1 | |
| B2000 | 5 | 1 | 1 | |
| SFB 98 | 6 | 1 | ||
| SFB 15 | 6 | 1 | ||
| NT 2026 | 4 | 2 | 1 | |
| STB* | 6 | 1 |
Alla ställen
Citera (SBL)
Fotnot: Rikard Roitto, Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet (2026), s.v. ”ἡμέτερος”, https://grundtext.se/ord/hemeteros.
Litteraturlista: Roitto, Rikard. Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet. 2026. https://grundtext.se.