Grundtext

Nominativen står med eftertryck eller kontrast: καὶ ὑμεῖς γίνεσθε ἕτοιμοι ’också ni ska vara beredda’ (Matt 24:44) och ἡμεῖς μωροὶ διὰ Χριστόν, ὑμεῖς δὲ φρόνιμοι ἐν Χριστῷ ’vi är dårar för Kristi skull, men ni är kloka i Kristus’ (1 Kor 4:10). I 1 Kor 9:2, ἡ γὰρ σφραγίς μου τῆς ἀποστολῆς ὑμεῖς ἐστε, återges eftertrycket med ”I själva” (1917) och ”Ni själva” (Folkbibeln 98). Ett particip eller substantiv kan precisera vilka som avses: ὑμεῖς πονηροὶ ὄντες ’ni som är onda’ (Matt 7:11), ὑμῖν δὲ λέγω τοῖς ἔθνεσιν ’men till er hedningar säger jag’ (Rom 11:13). Vid en imperativ återges nominativen ofta inte: Ὑμεῖς οὖν ἀκούσατε (Matt 13:18) blir ”Så hör då” (NT 81, Bibel 2000) men ”Hör nu ni” (NT 2026). Genitiven står i stället för ett possessivt pronomen: τὰ τέκνα ὑμῶν ’era barn’ (Ef 6:4), ὁ λόγος ὑμῶν ’ert tal’ (Kol 4:6). Partitiv genitiv blir ’av er’: ἕκαστος ὑμῶν ’var och en av er’ (1 Kor 16:2), där NT 81 och Bibel 2000 bara skriver ”var och en”. Ibland gör översättningarna pronomenet till subjekt: πρὸς ἐντροπὴν ὑμῖν λέγω ’till er skam säger jag’ (1 Kor 6:5) blir ”Ni borde skämmas” (NT 81, Bibel 2000). Om ἀμὴν λέγω ὑμῖν se ἀμήν, om οὐαὶ ὑμῖν se οὐαί och om hälsningen εἰρήνη ὑμῖν se εἰρήνη.

Exempel: ni Matt 11:24 · er Kol 4:6