Grundtext

Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse (Rom 11:29). De troende uppmanas att leva värdigt den kallelse de har fått, ἀξίως περιπατῆσαι τῆς κλήσεως (Ef 4:1; jfr 2 Thess 1:11), och att göra sin kallelse och utkorelse fast (2 Petr 1:10), där NT 81 och Bibel 2000 skriver ”er ställning som kallade och utvalda”. Kallelsen är helig (2 Tim 1:9) och himmelsk (Hebr 3:1). Översättningarna gör ofta om ordet till verb: ἡ ἐλπὶς τῆς κλήσεως αὐτοῦ ’hans kallelses hopp’ blir ”vilket hopp han har kallat er till” (Folkbibeln, Ef 1:18), och τὸ βραβεῖον τῆς ἄνω κλήσεως (Fil 3:14) blir ”det pris där uppe som Gud har kallat oss till” (NT 81, Bibel 2000). I 1 Kor 1:26 gäller det hur det var när de kallades: ”tänk på när ni blev kallade” (NT 81, Bibel 2000), ”se på er egen kallelse” (Folkbibeln). I 1 Kor 7:20, ἕκαστος ἐν τῇ κλήσει ᾗ ἐκλήθη ἐν ταύτῃ μενέτω, avses den ställning i livet, som slav eller fri, som någon hade när han blev kallad: ”ställning” (Folkbibeln), ”vad han var” (NT 81, Bibel 2000) och ”kallelse” (1917, NT 2026). Om ἐν μιᾷ ἐλπίδι τῆς κλήσεως ὑμῶν (Ef 4:4) skriver NT 2026 ”till ett och samma hopp vid er kallelse”.

Exempel: kallelse Ef 4:1 · kalla Fil 3:14