sista bokstaven i det grekiska alfabetet; i NT bara tillsammans med den första, om Gud och Kristus
omega, O — Upp 1:8; 21:6; 22:13
Mer om betydelsen
Översättningarna skriver ”A och O” (1703, 1917, NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln), NT 2026 ”Alfa och Omega”. I Upp 21:6 och 22:13 följs uttrycket av ’början och slutet’, i 22:13 också av ’den förste och den siste’. Bokstavsnamnet skrivs som partikeln ὦ ’o’ men är ett annat ord.
Svenska översättningars val (3 belägg)
| O | omega | övriga | |
|---|---|---|---|
| 1703 | 3 | ||
| 1917 | 3 | ||
| NT 81 | 3 | ||
| B2000 | 3 | ||
| SFB 98 | 3 | ||
| SFB 15 | 3 | ||
| NT 2026 | 3 | ||
| STB* | 3 |
Alla ställen
Fraser med ordet i andra artiklar: τὸ Ἄλφα καὶ τὸ Ὦ (Ἄλφα)
Citera (SBL)
Fotnot: Rikard Roitto, Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet (2026), s.v. ”Ὦ”, https://grundtext.se/ord/o2.
Litteraturlista: Roitto, Rikard. Grundtext: Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet. 2026. https://grundtext.se.