Grundtext

Jesus gav honom tillnamnet Kefas, på grekiska Πέτρος (Mark 3:16; Luk 6:14; Joh 1:42; jfr Matt 16:18). Fadern heter Jonas i Matt 16:17, Σίμων Βαριωνᾶ, ”Simon Barjona” (NT 81, Bibel 2000, NT 2026, Matt 16:17), men Johannes i Joh 1:42 och 21:15–17, ”Simon, Johannes son” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, NT 2026, Joh 1:42). Där följer 1703 läsarten Ἰωνᾶ, ”Simon Jona” (1703, Joh 21:15). Han nämns ofta med båda namnen, Σίμων Πέτρος, särskilt i Johannesevangeliet (Joh 1:40; 13:6; 21:15), eller som ’Simon som kallas Petrus’ (Matt 4:18; 10:2; Apg 10:5, 18, 32; 11:13). I berättelserna om kallelsen och om tiden i Kapernaum heter han oftast bara Simon (Mark 1:16, 29–30, 36; Luk 4:38; 5:4–5, 10), och Jesus tilltalar honom med det namnet (Matt 17:25; Mark 14:37; Luk 22:31; Joh 21:15–17). Enligt Luk 24:34 visade sig den uppståndne för Simon. Efter Apg 11:13 kallas han i NT Petrus eller Kefas, utom i Apg 15:14 och 2 Petr 1:1, där han har den hebreiska namnformen Συμεών: ”Simon” (NT 81, Bibel 2000, NT 2026, Apg 15:14) eller ”Simeon” (1703, 1917, Folkbibeln, Apg 15:14). 1703 har ibland latinska kasusformer: ”Simonis” (1703, Joh 1:40) och ”Simone” (1703, Luk 24:34).

Exempel: Simon Matt 10:2

Nämns bara i förteckningarna över de tolv (Matt 10:4; Mark 3:18; Luk 6:15; Apg 1:13). Hos Matteus och Markus är tillnamnet ὁ Καναναῖος, av ett arameiskt ord för ’nitisk’, och hos Lukas ὁ ζηλωτής ’ivraren’ med samma innebörd. I Matt 10:4 återges det ”Kananaios” (NT 81, Bibel 2000, NT 2026), ”ivraren” (1917, Folkbibeln 98), ”seloten” (Folkbibeln 2015) och ”af Cana” (1703), och i Luk 6:15 ”seloten” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln 2015, NT 2026) och ”ivraren” (1917, Folkbibeln 98). Folkbibeln 98 tar i not till Matt 10:4 upp att ordet också har tolkats som ’från Kana’, som i 1703, men håller ’ivrare’ för sannolikare. Om tillnamnet betyder att han hade hört till de nationalister som ivrade för uppror mot romarna, som Folkbibeln 2015 förklarar i not, eller att han var nitisk för lagen är omdiskuterat.

Exempel: Simon Matt 10:4

Bara i Apg 9:43–10:32. Petrus stannade en tid hos honom i Joppe, och dit kom Cornelius sändebud (Apg 9:43; 10:6, 17, 32). Yrket, βυρσεύς, återges ”garvare” (1917, NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, NT 2026, Apg 9:43) och ”lädermakare” (1703, Apg 9:43). Bibel 2000 och Folkbibeln påpekar i not till Apg 9:43 att garvaryrket ansågs orent, eftersom garvaren kom i beröring med döda djur. I Apg 10:32 står namnet två gånger, först om Petrus och sedan om garvaren.

Exempel: Simon Apg 10:6

Bara i Apg 8:9–24. Han hade utövat magi i en stad i Samarien, och folket kallade honom ’Guds kraft, den som kallas den stora’ (Apg 8:10). Han kom till tro och döptes (Apg 8:13), men när han såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning erbjöd han dem pengar för samma makt och blev tillrättavisad av Petrus (Apg 8:18–24). Av hans namn kommer ordet simoni, köp och försäljning av andliga ämbeten och gåvor. Den fornkyrkliga traditionen berättar mycket om honom: Bibel 2000 anger i not till Apg 8:9 att han ansågs ha gett upphov till gnosticismen. Folkbibeln 2015 kallar honom i not till Apg 8:9 ”Simon trollkarlen”.

Exempel: Simon Apg 8:13

Nämns i Matt 27:32, Mark 15:21 och Luk 23:26. Kyrene var en stad i Nordafrika, i nuvarande Libyen. Markus tillägger att han kom in från landet och var far till Alexandros och Rufus, vilket tyder på att sönerna var kända bland läsarna; Bibel 2000 anger i not till Mark 15:21 att namnet Rufus också förekommer i Rom 16:13. Ortnamnet har formen ”Kyrene” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln 2015, NT 2026, Matt 27:32) och ”Cyrene” (1703, 1917, Folkbibeln 98, Matt 27:32).

Exempel: Simon Matt 27:32

Bara i Johannesevangeliet, i uttrycket Ἰούδας Σίμωνος Ἰσκαριώτου (Joh 6:71; 13:2, 26), som återges ”Judas, Simon Iskariots son” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, NT 2026, Joh 6:71). Tillnamnet Iskariot hör där till fadern, medan det på andra ställen hör till Judas själv (Mark 3:19; Joh 12:4; 14:22). I Joh 13:2 skriver 1917 ”Judas Iskariot, Simons son”, som motsvarar en annan läsart som Bibel 2000 anger i not. 1703 har ”Juda Simons Jscharioth” (Joh 6:71) och samma uttryck i Joh 12:4, där den grekiska text lexikonet följer saknar faderns namn.

Exempel: Simon Joh 6:71

Bara i Luk 7:36–50, där han nämns vid namn i Luk 7:40, 43 och 44. En kvinna som var känd som syndare vätte Jesu fötter med sina tårar och smorde dem, och Jesus svarar på hans tankar med liknelsen om de två skuldsatta (Luk 7:39–47). Bibel 2000 påpekar i not till Luk 7:40 att namnet också förekommer i Matt 26:6 och Mark 14:3, där en liknande händelse utspelar sig i ett annat sammanhang (betydelse 9).

Exempel: Simon Luk 7:43

Bara i uppräkningen av Jesu bröder i Matt 13:55 och Mark 6:3, tillsammans med Jakob, Josef (Joses) och Judas (jfr ἀδελφός). Bibel 2000 anger i not till Matt 13:55 att ’bröder’ enligt en annan tolkning kan avse mer avlägsna släktingar.

Exempel: Simon Mark 6:3

Bara i Matt 26:6 och Mark 14:3, där en kvinna häller dyrbar olja över Jesu huvud när han ligger till bords i Simons hus. Tillnamnet ὁ λεπρός, ”den spetälske” (1917, NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, Matt 26:6), tyder på att han hade eller hade haft spetälska. I Johannesevangeliet sker smörjelsen i Betania vid en måltid där Marta och Lasarus är med, och Simon nämns inte (Joh 12:1–8). Bibel 2000 jämför i not till Matt 26:6 med farisén Simon i Luk 7:40 (betydelse 7).

Exempel: Simon Matt 26:6