Grundtext

Bara i pastoralbreven, i listor över hur kvinnor i församlingen ska vara, μὴ διαβόλους ’inte förtalande’ (1 Tim 3:11; Tit 2:3), och över människorna i de sista dagarna (2 Tim 3:3). Översättningarna bygger om adjektivet: ”inte förtala någon” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, 1 Tim 3:11), ”inte ägna sig åt förtal” (NT 2026, 1 Tim 3:11) och i 2 Tim 3:3 ”fulla av förtal” (NT 81, Bibel 2000, NT 2026) eller ”skvallriga” (Folkbibeln 2015). I Tit 2:3 har Folkbibeln ”sprida skvaller”.

Exempel: den som förtalar 1 Tim 3:6 · ägna sig åt förtal 1 Tim 3:11 · förtala 1 Tim 3:11 · full av förtal 2 Tim 3:3 · skvallrig 2 Tim 3:3 · skvalleraktig 2 Tim 3:3 · förtal Tit 2:3 · sprida skvaller Tit 2:3

Nästan alltid med artikel, ὁ διάβολος ’djävulen’. Han frestar Jesus i öknen (Matt 4:1–11; Luk 4:1–13), tar bort ordet ur hjärtat (Luk 8:12), ger Judas tanken att förråda Jesus (Joh 13:2) och har dödens makt (Hebr 2:14). De troende uppmanas att stå emot honom (Jak 4:7; 1 Petr 5:8–9; Ef 6:11), och den eviga elden är gjord i ordning åt honom och hans änglar (Matt 25:41). I Upp 12:9 och 20:2 är han detsamma som draken, den gamla ormen och Satan. Om människor som gör hans verk: Judas (Joh 6:70, ’en av er är en djävul’), och ’djävulens son’ (Apg 13:10) och ’djävulens barn’ (1 Joh 3:10; jfr Joh 8:44). NT 2026 skriver ”Djävulen” med versal, som ett namn, men ”en djävul” i Joh 6:70.

1703 skriver ”lastaren”, ett äldre ord för den som smädar, i Ef 4:27 och 1 Tim 3:6–7.

Exempel: djävul Matt 4:1