Grundtext

Med bestämd artikel avses oftast en högtid som framgår av sammanhanget, vanligen påsken (Matt 26:5; Luk 2:42; Joh 4:45; 11:56; 12:12) men i Joh 7 lövhyddohögtiden (Joh 7:8–14, 37). Högtiden bestäms med genitiv, ἡ ἑορτὴ τοῦ πάσχα ’påskhögtiden’ (Luk 2:41; Joh 13:1) och ἡ ἑορτὴ τῶν ἀζύμων ’det osyrade brödets högtid’ (Luk 22:1), eller med apposition, τὸ πάσχα, ἡ ἑορτὴ τῶν Ἰουδαίων (Joh 6:4) och ἡ ἑορτὴ τῶν Ἰουδαίων ἡ σκηνοπηγία (Joh 7:2), där NT 81 och Bibel 2000 skriver ”lövhyddefest” och 1917, Folkbibeln och NT 2026 ”lövhyddohögtid”. Med rörelseverb: ἀναβαίνειν εἰς τὴν ἑορτήν ’gå upp till högtiden’ (Joh 7:8, 10) och ἔρχεσθαι εἰς τὴν ἑορτήν ’komma till högtiden’ (Joh 4:45; 11:56; 12:12). Att högtiden varade flera dagar framgår av τῆς ἑορτῆς μεσούσης ’när halva högtiden hade gått’ (Joh 7:14) och av ’högtidens sista, stora dag’ (Joh 7:37). Vilken högtid som avses i Joh 5:1 framgår inte, och några handskrifter har där bestämd artikel. I Matt 26:5 och Mark 14:2, μὴ ἐν τῇ ἑορτῇ, skriver NT 81 och Bibel 2000 ”Inte under själva helgen”; några forskare har i stället läst uttrycket som ’inte bland festfolket’. I Kol 2:16 står ordet tillsammans med nymånad och sabbat om den judiska festkalendern, och NT 81 och Bibel 2000 skriver ”hur ni iakttar högtider”. 1703 har ofta ”högtidesdagen” (Joh 7:8; 11:56; 12:12) och i Kol 2:16 ”helgedagar”. 1703 följer också de handskrifter som har ordet i Luk 23:17 och Apg 18:21.

I κατὰ ἑορτήν (Matt 27:15; Mark 15:6) är κατά distributivt, ’högtid efter högtid’. 1917 och de moderna översättningarna skriver ”vid högtiden” och låter verbet uttrycka vanan, i de moderna med ”brukade”. Samma uttryck står i Luk 23:17, en vers som bara finns i en del handskrifter. Folkbibeln återger den i not till Luk 23:16 med ”Vid varje högtid” och NT 2026 med ”varje högtid”. Att seden att frige en fånge gällde påsken framgår av Joh 18:39.

Exempel: högtid Luk 2:41 · helg Matt 26:5