Grundtext

I NT bara i 1 Joh, om Kristus som ἱλασμὸς περὶ τῶν ἁμαρτιῶν ἡμῶν ’försoningen för våra synder’, inte bara för de troendes utan för hela världens (2:2), sänd av Gud som ett uttryck för hans kärlek (4:10). NT 81 och Bibel 2000 tolkar ordet konkret, ”försoningsoffer” (1 Joh 4:10) och ”det offer som sonar” (1 Joh 2:2). I Septuaginta står ordet bland annat om försoningsdagen (3 Mos 25:9) och om syndoffret (Hes 44:27).

Omstritt: Det är omdiskuterat om ordet bara betyder att synderna sonas och tas bort, eller också att Gud blidkas, så att hans vrede över synden upphör. Samma fråga gäller ἱλάσκομαι (Hebr 2:17); jfr ἱλαστήριον (Rom 3:25).

Exempel: försoning 1 Joh 2:2