Grundtext

Ofta om Jesus som drar sig undan för att be: ἀνέβη εἰς τὸ ὄρος κατ’ ἰδίαν προσεύξασθαι ”gick han upp på berget för att vara för sig själv och be” (Matt 14:23, NT 81, Bibel 2000; jfr Mark 6:46; Luk 6:12). Med ὑπέρ eller περί + genitiv om den man ber för: προσεύχεσθε ὑπὲρ τῶν διωκόντων ὑμᾶς ”be för dem som förföljer er” (Matt 5:44, NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, NT 2026; jfr Kol 1:9). Det man ber om står med ἵνα eller infinitiv: προσεύχεσθε δὲ ἵνα μὴ γένηται ἡ φυγὴ ὑμῶν χειμῶνος ’be att er flykt inte sker om vintern’ (Matt 24:20). I Fil 1:9, τοῦτο προσεύχομαι ἵνα, skriver NT 81, Bibel 2000 och Folkbibeln ”min bön är”, och i Apg 14:23, προσευξάμενοι μετὰ νηστειῶν, skriver NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln och NT 2026 ”efter bön och fasta”. Paulus skiljer mellan att be med anden och att be med förståndet (1 Kor 14:14–15): ”be med anden” (1 Kor 14:15, NT 2026). Den hebreiskt präglade konstruktionen προσευχῇ προσηύξατο, ’han bad med bön’, återges ”bad en bön” (Jak 5:17, 1917, Folkbibeln), ”bönföll” (Jak 5:17, NT 81, Bibel 2000) och ”bad innerligt” (Jak 5:17, NT 2026). Uppmaningen ἀδιαλείπτως προσεύχεσθε blir ”be ständigt” (1 Thess 5:17, NT 81, Bibel 2000, NT 2026).

Exempel: be Matt 14:23 · bön Mark 11:24