Grundtext

I Matteus släkttavla över Jesus kallas han ’kungen’ (Matt 1:6; jfr Matt 1:17; Luk 3:31), och enligt Apg 13:22 gjorde Gud honom till kung i Sauls ställe, ’en man efter mitt hjärta’. Jesus hänvisar till hur David åt skådebröden (Mark 2:25–26; Matt 12:3–4; Luk 6:3–4). Som titel för Messias står υἱὸς Δαυίδ, ’Davids son’: de blinda och den kananeiska kvinnan ropar till Jesus med den (Matt 9:27; 15:22; 20:30; Mark 10:47), och folket hälsar honom med den när han rider in i Jerusalem (Matt 21:9). 1917 och de moderna översättningarna skriver ”Davids son” (Matt 9:27); i Matt 1:1 skriver NT 81 och Bibel 2000 ”son av David”. Jesus frågar själv hur Messias kan vara Davids son när David kallar honom ’herre’ (Matt 22:41–45; Mark 12:35–37; Luk 20:41–44). Jesus ska få ’sin fader Davids tron’ (Luk 1:32; jfr Mark 11:10), och han är ἐκ σπέρματος Δαυίδ, ’av Davids ätt’ (Joh 7:42; Rom 1:3; 2 Tim 2:8). I Rom 1:3 skriver NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln 2015 och NT 2026 ”av Davids ätt”, 1917 ”av Davids säd” och Folkbibeln 98 ”av Davids släkt”. Betlehem kallas πόλις Δαυίδ, och 1917 och de moderna översättningarna skriver ”Davids stad” (Luk 2:4, 11). Som psalmförfattare citeras han i Mark 12:36, Luk 20:42, Apg 2:25–35, Rom 4:6 och 11:9. I Hebr 4:7, ἐν Δαυὶδ λέγων, skriver 1703, Folkbibeln och NT 2026 ”genom David”, 1917 ”hos David” och NT 81 och Bibel 2000 ”låter David säga”. I talen i Apg ställs Davids död och grav mot Jesu uppståndelse (Apg 2:29–32; 13:36–37). I Uppenbarelseboken har Kristus ’Davids nyckel’ (Upp 3:7), och han kallas ἡ ῥίζα Δαυίδ (Upp 5:5; 22:16): ”Davids rotskott” (Folkbibeln, NT 2026), ”skottet från Davids rot” (NT 81, Bibel 2000) och ”telningen från Davids rot” (1917). Alla översättningar skriver namnformen ”David”; 1703 har genitiven ”Davidz”.

Exempel: David Matt 1:6