Grundtext

Om att lämna personer, platser och ägodelar: lärjungarna lämnar båten och sin far (Matt 4:22) eller allt (Mark 10:28), och Jesus lämnar Judeen (Joh 4:3). Febern lämnar den sjuka (Matt 8:15; Mark 1:31). I passiv om det som blir kvar: ingen sten ska lämnas kvar på en annan (Matt 24:2), och av två ’tas en med och en lämnas kvar’ (Matt 24:40–41; Luk 17:34–35). Om den som dör och lämnar hustrun efter sig (Matt 22:25; Mark 12:19): ”lämnade han sin hustru efter sig” (1917, Folkbibeln 98), ”efterlämnade” (SFB 15, NT 2026). I Joh 14:27 om friden som Jesus lämnar åt lärjungarna: ”lämnar jag kvar” (NT 81, Bibel 2000, NT 2026). När lärjungarna flyr i Matt 26:56 skriver NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln och NT 2026 ”övergav”. I 1 Kor 7:11–13 om att lämna sin make eller maka, alltså skilja sig: ”skilja sig” (NT 81, Bibel 2000), ”överge” (Folkbibeln), ”lämna” (NT 2026). Om folket som Jesus skickar i väg (Matt 13:36): ”lät han folket gå” (1917, NT 81, Bibel 2000), ”lämnade” (Folkbibeln, NT 2026). Bildligt i Hebr 6:1, om att lämna den första undervisningen om Kristus bakom sig: ”lämna bakom oss” (1917, Folkbibeln), ”inte uppehålla oss vid” (NT 81, Bibel 2000).

1703 skriver ofta ”öfwergifwit” och 1917 ”övergivit” där de moderna översättningarna har ”lämnat” (Matt 19:29; Mark 10:28). I dag antyder ordet att någon blir sviken.

Exempel: lämna Matt 4:11 · släppa Matt 8:15 · låta gå Matt 13:36 · lämna kvar Matt 18:12 · efterlämna Matt 22:25 · lämna efter sig Matt 22:25 · stå Matt 23:38 · överge Matt 26:56 · ge upp Matt 27:50 · ropa Mark 15:37 · skilja sig 1 Kor 7:13 · utelämna Hebr 2:8 · göra undantag Hebr 2:8

Om att överge Guds bud för människors tradition (Mark 7:8): ”har övergett” (NT 2026), ”överger” (SFB 15), ”vänder er från” (NT 81, Bibel 2000), ”upphäver” (SFB 98). I Rom 1:27 om männen som överger det naturliga umgänget med kvinnor, och i Upp 2:4 om församlingen som har övergett sin första kärlek. I Matt 23:23 om att försumma det viktigaste i lagen: ”försummar” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, NT 2026), ”underlåten” (1917).

Exempel: överge Mark 7:8 · vända sig från Mark 7:8 · upphäva Mark 7:8 · lämna Rom 1:27 · lämna bakom sig Hebr 6:1

Det som förlåts står i ackusativ och den som förlåts i dativ: ἄφες ἡμῖν τὰ ὀφειλήματα ἡμῶν ’förlåt oss våra skulder’ (Matt 6:12). Passivet ἀφίενταί σου αἱ ἁμαρτίαι ’dina synder förlåts’ återger NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln och NT 2026 med ”är förlåtna” (Matt 9:2) eller ”har fått förlåtelse” (Luk 5:20). I futurum gör de ofta den som förlåts till subjekt: ”ska få förlåtelse” (NT 2026, Luk 12:10). Hit hör frågan vem som kan förlåta synder (Mark 2:7–10; Luk 5:21), lärjungarnas fullmakt att förlåta (Joh 20:23) och hädelsen mot den heliga Anden, som inte förlåts (Matt 12:31–32; Mark 3:28–29).

Exempel: förlåta Matt 6:12 · få förlåtelse Matt 12:31 · efterskänka Matt 18:32 · vara förlåten Joh 20:23 · få förlåten Rom 4:7

Ofta med infinitiv: Ἄφες πρῶτον χορτασθῆναι τὰ τέκνα ’låt barnen först bli mätta’ (Mark 7:27). I Matt 23:13 skriver NT 81, Bibel 2000 och NT 2026 ”släpper ni inte in”, Folkbibeln ”hindrar ni”. Imperativet ἄφες, ἄφετε följt av konjunktiv betyder ’låt mig, låt oss’ (Matt 7:4; 27:49), och utan infinitiv ’låt vara, lämna i fred’: ”Låt henne vara” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, NT 2026, Mark 14:6). I Upp 2:20 om att tolerera en falsk profet: ”låter … hållas” (NT 81, Bibel 2000, SFB 98, NT 2026), ”tolererar” (SFB 15). Uppmaningen ”låt de döda begrava sina döda” (Matt 8:22; Luk 9:60) återges ordagrant av 1917 och de moderna översättningarna.

Exempel: låta ske Matt 3:15 · låta vara Matt 4:11 · ge bort Matt 5:40 · ge Matt 5:40 · låta få Matt 5:40 · låta Matt 7:4 · släppa in Matt 23:13 · släppa iväg Mark 11:6 · låta gå Mark 11:6 · lämna Apg 14:17 · låta hållas Upp 2:20 · tolerera Upp 2:20 · tillåta Upp 11:9