Grundtext

Det man hör står i ackusativ: ἤκουσεν ἄρρητα ῥήματα ’han hörde outsägliga ord’ (2 Kor 12:4). Den man hör tala står i genitiv, ofta med particip: ἤκουσα τοῦ τρίτου ζῴου λέγοντος ’jag hörde det tredje väsendet säga’ (Upp 6:5). Varifrån man har hört något anges med παρά eller ἀπό (2 Tim 2:2; 1 Joh 1:5). Svenskan lägger ofta till få: ”fick höra” (2 Kor 12:4, 1917, NT 81, Bibel 2000, SFB 15). När uppmärksamheten står i förgrunden skriver NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln och NT 2026 ”lyssna” (Matt 21:33; Luk 11:31), och det substantiverade participet återges i 2 Tim 2:14 med ”åhörarna” (NT 81, Bibel 2000, SFB 98). I passiv om det som hörs (Luk 12:3; Upp 18:22). Om förmågan att höra: döva som hör (Matt 11:5; Mark 7:37) och avgudar som varken kan se eller höra (Upp 9:20).

Exempel: lyssna Matt 2:9 · höra Matt 10:27 · viska Matt 10:27 · höra på Ef 4:29 · åhörare 2 Tim 2:14

Om nyheter, rykten och undervisning som man får del av: ἀκούσας δὲ ὅτι Ἰωάννης παρεδόθη ’när han hörde att Johannes hade blivit fängslad’ (Matt 4:12). Det man hör om står i ackusativ eller med περί, en person i genitiv: πῶς δὲ πιστεύσωσιν οὗ οὐκ ἤκουσαν ’hur ska de kunna tro på den som de inte har hört’ (Rom 10:14). Hit hör Jesu formel ἠκούσατε ὅτι ἐρρέθη ’ni har hört att det blev sagt’ (Matt 5:21, 27). Svenskan har ofta ”fick höra” (Kol 1:9, NT 81, Bibel 2000), och i Kol 1:4 skriver NT 81 och Bibel 2000 ”hört berättas”. Om passiv: i Mark 2:1 skriver NT 81 och Bibel 2000 ”det blev känt”, NT 2026 ”spred sig ryktet”; i 1 Kor 5:1 skriver Folkbibeln 2015 och NT 2026 ”ryktas”, 1917 ”förljudes” och NT 81 och Bibel 2000 ”Man säger”.

1703 skriver ibland ”spordt” (Fil 2:26; Kol 1:4), av det äldre verbet spörja ’få veta’.

Exempel: höra Matt 4:12 · ryktas 1 Kor 5:1 · höra berättas Kol 1:4

Om människor som lyssnar till Jesus, apostlarna eller Gud och tar emot det som sägs, och om Gud som hör bön: ἀκούει ἡμῶν ’han hör oss’ (1 Joh 5:14). I Joh 9:31 skriver NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln och NT 2026 ”lyssnar till”, 1917 ”hör”. Ofta i uppmaningar: ἀκούετε αὐτοῦ (Matt 17:5), där NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln och NT 2026 skriver ”Lyssna till honom” och 1917 ”hören honom”. Jesu uppmaning ὁ ἔχων ὦτα ἀκουέτω ’den som har öron ska höra’ (Matt 11:15) återkommer som ὁ ἔχων οὖς ἀκουσάτω i breven till de sju församlingarna (Upp 2:29), där NT 81, Bibel 2000, SFB 15 och NT 2026 skriver ”Du som har öron, hör”. Att lyssna kan innebära att lyda: i Apg 4:19 skriver NT 81, Bibel 2000 och Folkbibeln ”lyda”, 1917 ”hörsamma” och NT 2026 ”lyssna”, och i Apg 5:21 skriver NT 81 och Bibel 2000 ”De lydde”. Gränsen mot betydelse 1 är flytande, till exempel i Ἄκουε, Ἰσραήλ (Mark 12:29), där 1917 och de moderna översättningarna skriver ”Hör”.

Exempel: höra Matt 11:15 · lyssna Matt 11:15 · lyda Apg 4:19

Ofta om människor som hör orden men inte tar emot innebörden. I 1 Kor 14:2 (οὐδεὶς γὰρ ἀκούει) skriver 1917, NT 81, Bibel 2000 och Folkbibeln ”förstår”, NT 2026 ”hör vad de säger”. I Mark 4:33 skriver 1917, NT 81 och Bibel 2000 ”fatta”, SFB 15 ”förstå” och NT 2026 ”förmådde höra”. I Joh 12:34 skriver NT 81 och Bibel 2000 ”lärt oss i lagen”, och i Gal 4:21 skriver Folkbibeln ”lyssnar”. Hit hör också öron som inte kan höra (Rom 11:8). I Apg 22:9 skriver Folkbibeln ”uppfattade”; om skillnaden mot Apg 9:7, där männen hör rösten, ska förklaras med kasus (genitiv där, ackusativ här) är omdiskuterat.

Exempel: höra Matt 13:15 · lära sig Joh 12:34 · lyssna Gal 4:21

Om rättegång och förhör: lagen dömer ingen utan att först ha hört honom (Joh 7:51), där 1917 skriver ”förhört” och NT 81, Bibel 2000 och NT 2026 ”hört”. Också om Agrippa, som vill höra Paulus (Apg 25:22), och om landshövdingen Felix, som ombeds att höra anklagarnas korta framställning; i Apg 24:4 skriver NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln och NT 2026 ”lyssna till”.

Exempel: höra Joh 7:51