Grundtext

Om jordiska kungar, från Melkisedek, kung i Salem (Hebr 7:1–2), farao (Apg 7:10; Hebr 11:23, 27) och David (Matt 1:6; Apg 13:22) till kungarna i NT:s egen tid: Herodes den store (Matt 2:1–9; Luk 1:5), kung Aretas (2 Kor 11:32), Herodes Agrippa I (Apg 12:1) och Agrippa II (Apg 25:13; 26:2). Herodes Antipas, som formellt var tetrark (Matt 14:1), kallas kung i Mark 6:14–27 och Matt 14:9. I plural om kungar i allmänhet, ofta tillsammans med ståthållare (Mark 13:9; Luk 21:12), och i Uppenbarelseboken om οἱ βασιλεῖς τῆς γῆς ’jordens kungar’ (Upp 1:5; 6:15; 18:3). Om den romerske kejsaren i 1 Petr 2:13, 17, där de moderna översättningarna skriver ”kejsaren” och 1917 ”konungen”; jfr Joh 19:15, ’vi har ingen kung utom kejsaren’. Om Jesus i titeln βασιλεὺς τῶν Ἰουδαίων ’judarnas kung’ (Matt 2:2; Mark 15:2, 18, 26) och βασιλεὺς Ἰσραήλ ’Israels kung’ (Mark 15:32; Joh 1:49), om kungen som kommer i Herrens namn (Luk 19:38) och om Lammet som ’kungarnas kung’ (Upp 17:14; 19:16). I flera liknelser står kungen för Gud (Matt 18:23; 22:2) eller för Människosonen (Matt 25:34, 40). Om Gud: Jerusalem är ’den store kungens stad’ (Matt 5:35), och Gud är βασιλεὺς τῶν αἰώνων ’tidsåldrarnas kung’ (1 Tim 1:17), där NT 2026 skriver ”evighetens kung”, och ’kungarnas kung’ (1 Tim 6:15). I Upp 9:11 är avgrundens ängel, Abaddon, kung över gräshopporna. I Upp 17:12, ἐξουσίαν ὡς βασιλεῖς, skriver NT 81, Bibel 2000 och NT 2026 ”kungamakt” och Folkbibeln ”regera som kungar”. NT 81 och Bibel 2000 skriver ”konung” i högtidliga titlar och tillrop, som ”judarnas konung” (Mark 15:18) och ”konungarnas konung” (Upp 17:14), men annars oftast ”kung”. Folkbibeln 98 har ”konung” också om Agrippa (Apg 26:2) och Melkisedek (Hebr 7:1). I NT 2026 står ”konung” (Matt 21:5; Joh 12:15) bara i citatet ur Sak 9:9.

Exempel: kung Mark 13:9 · konung Mark 15:18