Grundtext

Substantiverat oftast i plural, särskilt i ἐκ (τῶν) νεκρῶν ’från de döda’ med ἐγείρω eller ἀνίστημι om Jesu uppståndelse (Apg 13:30; Rom 10:9) och i ἀνάστασις νεκρῶν ’de dödas uppståndelse’ (Apg 4:2; 1 Kor 15:12–13). I Mark 12:25 skriver NT 81 och Bibel 2000 bara ”har uppstått”. Hit hör också ζῶντες καὶ νεκροί ’levande och döda’ (Apg 10:42; 2 Tim 4:1). I Rom 11:15, ζωὴ ἐκ νεκρῶν, skriver 1917 och Folkbibeln ”liv från de döda”, NT 81, Bibel 2000 och NT 2026 ”liv för de döda”. Adjektiviskt om den som har dött eller ser ut att ha dött: ”falla död ner” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln 98, Apg 28:6), ὡς νεκρός ’som död’ (Upp 1:17). Bildligt om människor som är skilda från livet med Gud: den förlorade sonen var νεκρός (Luk 15:24, 32), och de troende var νεκροὶ τοῖς παραπτώμασιν ’döda genom sina överträdelser’ innan Gud gjorde dem levande (Ef 2:1, 5; Kol 2:13). I Matt 8:22 och Luk 9:60, ἄφες τοὺς νεκροὺς θάψαι τοὺς ἑαυτῶν νεκρούς, avser det första νεκρούς sådana människor, och SFB 15 förklarar i not: ”Människor som ännu inte har fått liv genom evangeliet”. Med dativ om det som man inte längre lever för: νεκροὺς … τῇ ἁμαρτίᾳ (Rom 6:11), ”döda för synden” (NT 81, Bibel 2000, NT 2026), ”döda från synden” (1917, Folkbibeln). Om ting som saknar liv och verkan: tro utan gärningar är död (Jak 2:17, 26), och utan lagen är synden död, alltså overksam (Rom 7:8). För νεκρὰ ἔργα i Hebr 6:1 och 9:14 skriver 1917 och de moderna översättningarna ”döda gärningar”. Bibel 2000 förklarar uttrycket i not till Hebr 6:1: ”Handlingar som leder till död och förtappelse”.

Exempel: de döda Matt 22:32 · död Hebr 6:1