Grundtext

Om bröd som föda och vägkost (Matt 4:3–4; 16:5–12; Mark 8:14), ofta tillsammans med fisk (Matt 14:17; Joh 21:9). En judisk måltid började med en tackbön över brödet, som sedan bröts och delades. Så gör Jesus när han mättar folket (Matt 14:19; Mark 6:41; Luk 9:16; Joh 6:11) och i Emmaus, där lärjungarna känner igen honom när han bryter brödet (Luk 24:30, 35). Ordet står särskilt om brödet vid Jesu sista måltid (Matt 26:26; Mark 14:22; Luk 22:19; 1 Kor 11:23) och vid Herrens måltid, där det enda brödet visar att de många är en kropp (1 Kor 10:16–17; 11:26–28). Bröden i Joh 6:9 och 6:13 är ἄρτοι κρίθινοι, ”kornbröd” (1917). Skådebröden (Matt 12:4; Mark 2:26; Luk 6:4; Hebr 9:2) var de bröd som enligt Moses lag lades fram inför Gud i helgedomen varje sabbat och sedan bara fick ätas av prästerna (3 Mos 24:5–9). I Mark 6:44 saknas τοὺς ἄρτους i en del handskrifter, och bara NT 2026 återger orden: ”ätit av bröden”.

Exempel: bröd Matt 4:3

Brödet står för maten i stort, som när Johannes döparen ’inte åt bröd och inte drack vin’ (Luk 7:33) och när lärjungarna inte får ta med sig bröd på vägen (Mark 6:8). I Luk 15:17 har daglönarna hos den förlorade sonens far ”mat i överflöd” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, NT 2026), i 1917 ”bröd i överflöd”. Hit hör bönen om ’vårt bröd’ (Matt 6:11; Luk 11:3; jfr ἐπιούσιος), där NT 2026 skriver ”det bröd vi behöver”, och ’den som äter mitt bröd’, den som delar bord med någon (Joh 13:18, ur Ps 41:10). Paulus och hans medarbetare åt inte någons bröd utan att betala för det (2 Thess 3:8). I Joh 6 är mannat ’bröd från himlen’ (6:31), och Jesus kallar sig själv ’livets bröd’ (6:35, 48) och ’det levande brödet’ (6:51), den föda som ger evigt liv. Uttrycket ’äta bröd’ betyder ofta att äta en måltid (Matt 15:2; Mark 3:20; 7:2, 5; Luk 14:1). I Luk 14:15 gäller det måltiden i Guds rike: ”vara med om måltiden” (NT 81, Bibel 2000), ”äta vid måltiden” (Folkbibeln 2015, NT 2026), ”bli bordsgäst” (Folkbibeln 98) och ”bliva bordsgäst” (1917).

Exempel: bröd Mark 6:8 · måltid Luk 14:1