Grundtext

Om söner i en familj: Abrahams två söner (Gal 4:22), Josefs söner, som Jakob välsignade (Hebr 11:21), och ämbetsmannens son (Joh 4:46). Med faderns namn i genitiv identifierar ordet en person: οἱ υἱοὶ Ζεβεδαίου ’Sebedaios söner’ (Mark 10:35). Om den som tas upp som son: faraos dotter fostrade Mose εἰς υἱόν ’som sin egen son’ (Apg 7:21), och på korset anförtror Jesus lärjungen åt sin mor med orden ’där är din son’ (Joh 19:26). I Paulus bild av adoptionen (Gal 4:7; jfr 2 Kor 6:18) och i Hebreerbrevets bild av Guds fostran (Hebr 12:5–8) avses de troende, och där skriver NT 2026 ofta ”barn”; jfr betydelse 3. Om ett djurs unge, se betydelse 6.

Exempel: son Joh 4:46 · barn Hebr 12:5

Om en ättling i ett senare led: Josef kallas ’Davids son’ (Matt 1:20), Jesus ’Davids son, Abrahams son’ (Matt 1:1) och Sackaios ’en Abrahams son’ (Luk 19:9). I Hebr 7:5 skriver NT 81 och Bibel 2000 ”efterkommande” om Levis söner, de andra ”söner”. Som titel för Messias står υἱὸς Δαυίδ, ’Davids son’, när de blinda ropar till Jesus (Matt 9:27; Mark 10:47) och när folket hyllar honom (Matt 21:9). Jesus frågar själv hur Messias kan vara Davids son, när David kallar honom herre (Mark 12:35–37). I plural om ett folk som härstammar från samma stamfar: υἱοὶ Ἰσραήλ ’Israels söner’, alltså israeliterna (Apg 7:23; 2 Kor 3:7), där 1917, Folkbibeln och NT 2026 skriver ”Israels barn” och NT 81 och Bibel 2000 ”israeliterna”.

Exempel: barn 2 Kor 3:13 · son Hebr 7:5 · efterkommande Hebr 7:5

Efter semitiskt mönster anger genitiven vad personen hör till eller präglas av. Med en person i genitiv: de som tror är Abrahams barn (Gal 3:7), och de som skapar fred ska kallas υἱοὶ θεοῦ (Matt 5:9; Rom 8:14; Gal 3:26), där NT 2026 och Folkbibeln 2015 skriver ”Guds barn” och NT 81 och Bibel 2000 ”Guds söner”. Motsatsen är ’djävulens son’ (Apg 13:10) och οἱ υἱοὶ τοῦ πονηροῦ (Matt 13:38). Om lärjungar och anhängare står οἱ υἱοὶ ὑμῶν (Matt 12:27; Luk 11:19), där 1917, Bibel 2000 och NT 2026 skriver ”anhängare”. Med ett sakord i genitiv: υἱοὶ φωτός ’ljusets barn’ (1 Thess 5:5; Joh 12:36), οἱ υἱοὶ τῆς βασιλείας ’rikets barn’ (Matt 8:12), οἱ υἱοὶ τῆς ἀπειθείας ’olydnadens barn’ (Ef 2:2; 5:6) och ὁ υἱὸς τῆς ἀπωλείας ’undergångens son’ (Joh 17:12; 2 Thess 2:3), där NT 81 och Bibel 2000 i Joh 17:12 skriver ”undergångens man”. υἱὸς εἰρήνης (Luk 10:6) blir ”en fridens man” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln) eller ”en fridsam människa” (NT 2026). I Matt 17:25–26 ställs kungarnas egna mot främlingar, och där skriver NT 81, Bibel 2000 och Folkbibeln ”sönerna” och NT 2026 ”De egna barnen”. Semitiskt är också οἱ υἱοὶ τῶν ἀνθρώπων ’människorna’ (Mark 3:28; Ef 3:5) och υἱὸς ἀνθρώπου utan artikel, ’en människa’ (Hebr 2:6, citat ur Ps 8:5). I Upp 1:13 och 14:14, ’en som liknade en människa’, anspelar uttrycket på Dan 7:13. I Upp 14:14 skriver 1917, NT 81, Bibel 2000 och Folkbibeln 2015 ”människoson”, Folkbibeln 98 ”Människosonen” och NT 2026 ”Människoson”.

I Kol 3:6 saknar en del handskrifter orden ἐπὶ τοὺς υἱοὺς τῆς ἀπειθείας, och 1917, NT 81, Bibel 2000 och NT 2026 följer den läsarten. NT 2026 anger i not ”olydnadens barn” (Kol 3:6) från andra textvittnen.

Exempel: barn Matt 8:12 · son Matt 17:26 · människa Luk 20:34

I bekännelser och rop: ’du är Messias, den levande Gudens son’ (Matt 16:16) och ’den här mannen var verkligen Guds son’ (Mark 15:39). Rösten från himlen vid dopet och på berget säger ὁ υἱός μου ὁ ἀγαπητός ’min älskade son’ (Mark 1:11; 9:7; 2 Petr 1:17). Ensamt, ὁ υἱός ’Sonen’, ofta tillsammans med ὁ πατήρ, i Jesu tal om sitt förhållande till Fadern (Matt 11:27; Joh 5:19–23) och i Johannesbreven (1 Joh 2:23; 5:12). Hos Paulus om ’hans son’, som Gud sände (Rom 1:3; 8:3; Gal 4:4). Titeln knyts till den kunglige Messias genom citat ur Ps 2:7 och 2 Sam 7:14 (Apg 13:33; Hebr 1:5). 1917, Folkbibeln och NT 2026 skriver ordet med versal när det avser Jesus, ”Son”, medan NT 81 och Bibel 2000 skriver ”son” utom i formen ”Sonen” (1 Joh 2:23).

Exempel: son Rom 1:3

Står nästan bara i Jesu egen mun: om hans liv på jorden (Matt 8:20), om hans lidande, död och uppståndelse (Luk 9:22; Matt 17:12) och om hans ankomst i härlighet (Matt 16:27; Mark 14:62, med anspelning på Dan 7:13). Utanför evangelierna står uttrycket bara i Apg 7:56, där Stefanos ser Människosonen stå på Guds högra sida. Det är semitiskt och kan i sig betyda ’människan’ eller ’en människa’ (betydelse 3). 1703 skriver ”menniskiones Son”, 1917 och de moderna översättningarna ”Människosonen”.

Omstritt: Om uttrycket är en titel med messiansk innebörd, med bakgrund i Dan 7:13, eller ett semitiskt sätt att säga ’en människa’ eller ’jag’ är omstritt.

Exempel: son Matt 16:13

Bara i Matt 21:5, i citatet ur Sak 9:9 om kungen som kommer ridande, ἐπὶ πῶλον υἱὸν ὑποζυγίου ’på en fåle, ett lastdjurs unge’: ”föl” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, NT 2026), ”fåle” (1917).

Exempel: föl Matt 21:5