Grundtext

Om människans huvud, till exempel när det smörjs (Matt 6:17; Luk 7:46), rakas i samband med ett löfte (Apg 18:18; 21:24) eller får törnekronan (Joh 19:2), och om Johannes döparens avhuggna huvud (Matt 14:8; Mark 6:27). Gester: κινεῖν τὴν κεφαλήν ’skaka på huvudet’ i hån (Matt 27:39; Mark 15:29) och ἐπαίρειν τὰς κεφαλάς ’lyfta huvudet’ i förväntan (Luk 21:28). Att inte ett hår på huvudet ska gå förlorat är en försäkran om att ingen ska komma till skada (Luk 21:18; Apg 27:34). Huvudet kan stå för hela personen: τὸ αἷμα ὑμῶν ἐπὶ τὴν κεφαλὴν ὑμῶν ’ert blod över era huvuden’, alltså att de själva bär skulden (Apg 18:6), och ’samla glödande kol på hans huvud’ (Rom 12:20, ur Ords 25:22). I 1 Kor 11:4–7 om att täcka huvudet vid bön och profetia; för ἀκατακαλύπτῳ τῇ κεφαλῇ (1 Kor 11:5) skriver NT 81 och Bibel 2000 ”barhuvad” och NT 2026 ”utan att täcka huvudet”. Att man då ’drar skam över sitt huvud’ (11:4–5) läses ofta också som en anspelning på betydelse 2 i 11:3. I Uppenbarelseboken om huvudena på de väsen och vidunder som Johannes ser, som vilddjuret med sju huvuden och tio horn (Upp 13:1; 17:3); i Upp 17:9 tolkas huvudena som sju berg och sju kungar.

Exempel: huvud Matt 5:36

Om Kristus i förhållande till församlingen, som är hans kropp (Ef 5:23; Kol 1:18), och till allt skapat: κεφαλὴν ὑπὲρ πάντα ’huvud över allt’ (Ef 1:22) och ἡ κεφαλὴ πάσης ἀρχῆς καὶ ἐξουσίας ’huvudet för alla härskare och makter’ (Kol 2:10). I Ef 4:15–16 och Kol 2:19 växer kroppen och hålls samman genom huvudet. I 1 Kor 11:3 står ordet i en kedja: Kristus är varje mans huvud, mannen kvinnans och Gud Kristi. I Ef 5:23 jämförs mannen som hustruns huvud med Kristus som församlingens huvud.

Omstritt: Forskningen är oenig om ordet hos Paulus, särskilt i 1 Kor 11:3 och Ef 5:23, betecknar överordning och ledning eller ursprung, ’källa’; en del menar att båda tankarna finns med.

Exempel: huvud Ef 1:22