Grundtext

Vid verb i indikativ: οὐκ ᾔδει ’han visste inte’ (Apg 12:9). Med futurum i förbud ur lagen: Οὐκ ἐπιορκήσεις ’du ska inte svära falskt’ (Matt 5:33). Före ett enskilt ord: ἀλλ’ οὐ πάντα οἰκοδομεῖ ’men allt bygger inte upp’ (1 Kor 10:23) och ἐπ’ οὐκ ἔθνει ’genom ett folk som inte är ett folk’ (Rom 10:19). Ofta i paret οὐ … ἀλλά ’inte … utan’ (2 Kor 3:3) och i οὐ μόνον … ἀλλὰ καί ’inte bara … utan också’. Med πᾶς kan negationen gå upp i ett pronomen: ”ingen människa” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, Rom 3:20). I 1 Joh 2:19 skriver NT 81, Bibel 2000 och NT 2026 ”ingen av dem”, medan Folkbibeln 98 har ”inte alla”. I en litotes säger negationen motsatsen med eftertryck: οὐκ ἀσήμου πόλεως ’ingen obetydlig stad’ blir ”betydande” (1917, NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, Apg 21:39), medan NT 2026 behåller negationen: ”inte så obetydlig”. Så också τάραχος οὐκ ὀλίγος, ”stor uppståndelse” (NT 81, Bibel 2000, Apg 12:18). Sist i en sats med underförstått verb står den betonade formen οὔ: ἔξεστιν … ἢ οὔ ’är det tillåtet … eller inte’ (Matt 22:17; Mark 12:14; Luk 14:3; 20:22), där 1917 skriver ”icke” och de moderna översättningarna ”inte”. I Luk 14:3 följer 1703 en läsart utan ἢ οὔ. Elliptiskt också i Rom 7:18, τὸ δὲ κατεργάζεσθαι τὸ καλὸν οὔ ’men att göra det goda, det inte’, där NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln 2015 och NT 2026 skriver ”men inte förmågan”.

Exempel: inte Matt 5:33

Särskilt i löften och hot: ὁ ἀκολουθῶν ἐμοὶ οὐ μὴ περιπατήσῃ ἐν τῇ σκοτίᾳ ’den som följer mig ska aldrig vandra i mörkret’ (Joh 8:12), där 1917 skriver ”förvisso icke” och de moderna översättningarna ”inte”. Med ἔτι eller οὐκέτι blir det ”aldrig mer” (1917, NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, NT 2026, Upp 18:22), och i Upp 18:14 skriver NT 2026 ”aldrig, aldrig mer”. I frågor: ”Kommer han inte alls” (Folkbibeln, NT 2026, Joh 11:56), ”verkligen inte” (NT 81, Bibel 2000). I Joh 18:11 väntar frågan ett jakande svar: ”Skulle jag inte dricka” (NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln, NT 2026). Om οὐ μή se också μή.

Exempel: inte Joh 8:12 · aldrig Upp 18:14

ἢ καὶ ὁ νόμος ταῦτα οὐ λέγει; ’säger inte också lagen detta?’ (1 Kor 9:8). Frågan är ofta retorisk: οὐκ ἐντεῦθεν, ἐκ τῶν ἡδονῶν ὑμῶν …; ’kommer de inte från era begär …?’ (Jak 4:1). Med futurum i andra person blir frågan en otålig uppmaning: οὐ παύσῃ διαστρέφων …; ”skall du aldrig sluta” (NT 81, Bibel 2000, Apg 13:10), ”ska du aldrig upphöra” (NT 2026, Apg 13:10).

Exempel: inte 1 Kor 9:8

I den betonade formen οὔ. Som svar på en fråga: ἀπεκρίθη· Οὔ ’han svarade: Nej’ (Joh 1:21; jfr 21:5), och när någon avvisar ett förslag (Matt 13:29). Som invändning mot det andra har sagt (Joh 7:12), där NT 81 och Bibel 2000 skriver om till indirekt tal utan motsvarighet. Substantiverat i motsats till ναί: ὁ λόγος ἡμῶν … οὐκ ἔστιν Ναὶ καὶ Οὔ ’vårt ord är inte ja och nej’ (2 Kor 1:18; jfr 1:19), där NT 81, Bibel 2000, Folkbibeln 2015 och NT 2026 skriver ”både ja och nej”. Det dubblerade uttrycket (se frasraden) tolkas olika: i Matt 5:37 skriver NT 81 och Bibel 2000 ”ja eller nej”, NT 2026 ”tydligt ja eller nej” och 1917 ”nej är nej”. I Jak 5:12, med artikel, skriver de moderna översättningarna ”ert nej”, alltså att ens nej ska vara ett nej.

Exempel: nej Matt 5:37 · (ø) Joh 7:12